aprilhimlen

Till dig älskling.

Kärlek v v v

Jag saknar mamma något fruktansvärt. Det känns tomt och ensamt. Jag har ingen tvivel om att hon fortfarande är med oss men till och med de småsakerna, som att lyfta luren och slå en signal, gör ont i hjärtat att inte kunna göra. Det är orättvist och jag känner både ilska, ledsamhet och saknad på en och samma gång. Jag är inte van vid att ha så många känslor inom mig samtidigt och de är jobbigt att ta sig igenom vardagen.

Vissa dagar kan jag inte hejda tårarna medan det ibland känns som att jag inte kan gråta. På något vis så känns allt fortfarande ibland som en madröm. Att mamma fortfarande lever och är med oss. Jag har börjat tänka att det kanske är någon skyddsmekanism. Jag har inte accepterat det faktum att mamma inte längre lever. Varför hon?

Ett tag var jag så arg på Gud. Jag har aldrig varit speciellt religiös men haft tron på att det nog finns något. När vi fick cancerbesket i februari och allt rasade samman kände jag en stark ilska mot Gud och religion. Det första som slog mig var att det garanterat inte finns någon Gud för om det hade det så hade mamma aldrig blivit sjuk. Sen var det någon som sa till mig att hon tänkte tvärtom, att Gud behövde en ängel som kunde ta hand om alla andra änglar uppe i himlen. Vilken fin tanke. Kanske var det så. Jag kan dock ändå inte acceptera det. Vi då? Behöver inte vi vår mamma? JO det gör vi!

Jag älskar denna tiden på året och idag är det första advent. Vi har pysslat och städat här hemma. Den här årstiden betyder värme och kärlek för mig. Mamma brukade inte spela julmusik förr. Jag älskar allt som har med julen att göra och då även julsånger – såklart. För fyra, fem år sedan så köpte jag Peter Jöbacks julskiva. Jag var inget stort fan av honom och minns inte varför jag egentligen köpte hans skiva. Jag spelade den mycket när jag bodde hemma och mamma började tycka om den också. Hon fick den i julklapp av mig ett par år senare och nu denna veckan har jag börjat spela julmusik hemma. När en av Peters låtar kom på ramlade jag ner på golvet och bara grät. Detta året när jag lyssnar på skivan så går den in i hjärtat på ett sätt som den inte gjort tidigare. Den här låten som jag pratar om träffar extra hårt då det faktiskt kom lite snö kvällen då mamma gick bort. Jag visste inte först om jag ville dela med mig om den, då det fortfarande känns tungt att lyssna på den, men här är den:

http://www.dailymotion.com/videox55vn3

Kärlek v

Jag känner mig så oerhört tom. Som att jag inte har något att säga, känna eller göra. Dagarna passerar i hopp om att det för nån sekund ska kännas bättre, lättare på något sätt. Jag bara går ner mig och har svårt för att hitta vägen tillbaka – upp till verkligheten. Jag har redan insett att jag inte kan fortsätta såhär. Livet går vidare men jag hinner inte med.

Jag har tagit ett litet studieuppehåll fram till mitten av januari, förutom en tenta i färg och beredning som jag har den 16 december så ska jag försöka varva ner, sörja och umgås med nära och kära. Det är en lättnad för mig att skjuta upp mina två pågående kurser. Jag kan inte bara fortsätta som om inget har hänt. Det fungerar inte så.

Jag jobbar dock lite men det är roligt och skönt på något vis. Jag älskar verkligen mitt jobb och arbetskamraterna bidrar med mycket. Jag har några tider i månaden så det är inte speciellt mycket, utan alldeles lagom.

Snart är det jul också. Den bästa tiden på året enligt mig. Till helgen ska det tvättas fönster, hängas julgardiner och tomtar ska få komma fram. ÄNTLIGEN. Första advent är så oerhört mysigt. Måste dock erkänna att jag redan börjat äta pepparkakor och druckit julmust. Inga lussekatter – än, men det ser jag fram emot! Tänkte – om jag orkar – gå till bageriet imorgon när jag vaknat och köpa ett par, orkar inte riktigt med att baka än.

Imorgon har jag kanske tänkt att besöka mammas grav för första gången sen begravningen..

Jag saknar dig mamma v

Jag saknar dig mamma.

Var kväll när jag ska sova så kommer minnen tillbaka och bilder av mamma kommer upp. Tårar rinner längs med kinderna och saknaden skapar smärta i magen.

De sista dagarna på sjukhuset med mamma ligger hela tiden så nära och jag ser henne framför mig. Jag ångrar inte att vi var där nästan dygnet runt i fyra dygn men de dagarna innehöll så mycket smärta, tårar, förtvivlan och hjälplöshet.

Att ta farväl av mamma var det svåraste jag gjort i livet. Att se henne ligga där och inte kunna göra något för att få henne tillbaka. Jag fick slita mig därifrån när vi skulle gå, hon hade börjat bli kall men jag ville inte lämna henne ensam. Jag kysste henne på kinden och sa jag älskar dig..

v v v

Igår hade jag, svärmor och Anna-Carin en ”tjejdag” tillsammans – utan män och barn. Vi åkte till Kungsbacka och hade rikigt mysigt även om det inte blev jättemycket shoppat.

Det var lite svårt för mig att se Carina och Anna-Carin tillsammans, skratta ihop och ha det roligt. Det fick mig att tänka på  att jag aldrig mer någonsin kommer att kunna gå så med mamma. Det fick mig att känna mig oerhört ensam.

Jag låg länge och grubblade i sängen igår kväll om hur det kommer att gå för mig med skolan. Två nya kurser har dragit igång och jag har insett att det är riktigt tufft för mig att hänga med. Vardagen rullar vidare men jag känner mig inte redo än, det går för fort, jag hinner inte med. För att försöka lugna dessa tankar om hur det blir med mina kurser och hur hela min utbildning påverkas så har jag kontaktat programansvarig för att boka in ett möte med en studievägledare. Kanske kan det få mig lugnare? Jag hoppas det.

För visst borde det finnas smidiga tillvägagångsätt när något som detta inträffar även för studenter som går på csn? Känns som att det i botten egentligen bara är en pengafråga.

Jag var förresten på yoga i tisdags och jag försökte släppa alla fördomar och förväntningar vid dörren när jag steg in. Trots att jag hade lite problem med att bara tänka på andningen så lyckades jag till slutet faktiskt slappna av. Efteråt var jag varm och avslappnad i kroppen och det kändes underbart. Jag har redan bokat in mig till nästa pass på måndag förmiddag.

Idag ska jag försöka skriva lite på vårt logistik arbete som ska in nästa fredag och sen ikväll ska vi hem till Daniels farfar och spela kort. Då ska vi även berätta för honom om förlovningen – spännande.

Ha en fin dag.
v

Det är svårt att med ord beskriva den saknad, tomhet och känsla som jag har inom mig. Jag känner fortfarande att jag vid flera tillfällen upplever allt som overkligt och som en madröm. Att det inte har hänt. Att mamma fortfarande lever och är ibland oss.

Trots att hon kroppsligt är borta så är hon är fortfarande hos oss. I allt som vi gör. Men denna tomhet, jag vet inte hur jag ska hantera den. Jag har förlorat en stor del av mitt hjärta och är inte längre hel. Jag kommer aldrig att bli den samme för mamma du fattas mig.

Jag saknar dig mamma v

Mina kära vänner, jag vet att jag inte hört av mig men jag känner att jag behöver några dagar för mig själv. Hoppas att ingen tar illa vid sig. Jag känner att det är nödvändigt för mig.

Mamma jag saknar dig v